Frågor och svar gällande avel

Under en period ställde vi en fråga gällande avel på vårt forum. Det var fritt fram för alla att svara på frågan. Svaren lades sedan upp på denna sida.

 

Målet är att få fram campbells i färgen opal, utgångspunkten är en hona med okej opal färg, lite blek, men med rätt partner ska förhoppningsvis färgen bli bättre till nästa generation. Det finns tre hanar att välja mellan. Hane 1: En riktigt fin agouti som är bärare av d genet, föräldrarna är agouti och blue, bra kvalitet på färgerna hos båda men det var länge sedan det fanns en opal i stammen. 2. En opal mottled hane, mycket vitt, men det som syns av opalfärgen ser ut att vara av mycket bra kvalitet, pappan är opal med okej färg, modern agouti mottled med okej färg. 3. En black (umb) hane med rätt så trist färg men där hans pappa vann BIS för sin fina opalfärg, modern är agouti med okej färg men inte mer. Vilken hane skulle du välja och varför?

Uppfödare 1: Jag hade tagit hane nr 1 då färgen är bra och man vill få fram opal som är en vilttecknad färg. Då är en bra agouti som är Dd enligt mig ett bättre alternativ än en oapl som har en ok färg bakåt i stammen. Jag skulle inte välja den enfärgade (black umb) just av den anledningen att målet var att få fram en vilttecknad variant. Varför inte välja hane 2? Man avlar inte enbart på själva individen utan på bakgrunden och om föräldrarna till honom bara har ok färg så är ju chansen att avkommorna till honom inte blir så jättebra. Min tanke i alla fall, sen är ju att färgavla visserligen bra men om man vill förbättra en färg så kan man plocka in en annan färg av samma "typ" i detta fall en annan vilttecknad.

 

Diabetes som ju är ett problem för alla arter och speciellt campbells, så hur gör man som uppfödare för att på bästa sätt undvika att få diabetes på ungarna? Vilka djur ska man välja att avla på, vilket foder är bäst att ge, hur ska miljön vara (ljus, ljud, burar, temperatur mm) för att djuren inte ska bli sjuka? Här finns ingen facit men det vore intressant att få ta del av så många olika åsikter och erfarenheter som möjligt.

Uppfödare 1: Jag ger både mina guldhamstrar och dvärghamstrar Puik lyxblandning utan pellets. Har gjort det i 6 år och inte haft någon diabetes på mina dvärgar (rysk vintervit), sen så får dom mjölmask, torkade mygglarver, barnmat, gröt, majsvälling, groddar och grönsaker samt pasta och ris, brocolli, ärtor, morötter, äggfoder mm.

 

Uppfödare 2: Vi kör på kost med lite socker och mycket säd vilket alla djur äter i naturen princip istället för massa färdigt blandat. Vi kör ju ett annat sätt att mata än vad många uppfödare har gjort tror jag men har bara fått 1st av 60st ungar med diabetes än i alla fall vilket är hyfsat bra tycker jag. Sen är det viktigt att tänka på vilka tillskott man ger, majs t.ex. innehåller en del socker. Vi har ett eget recept med bland annat korn, havre, vete och säd som utgör ca 40 % av fodret, feta fröer mm är inte naturligt. Vi blandar i hundfoder, ärtplattor mm, blandningen innehåller även :) fågelfröblandning men vi använder en parakitblandning utan solrosfröer.
Sen med diabetes på Campbells tycker jag inte man ska avla två individer som har syskon som fått diabetes för då finns känsligheten starkare tror jag. Vi testar alla våra djur vid 5 veckors ålder, innan avel (då inför varje kull/ihopsättning) samt vid 18 månaders ålder, skulle vi märka att det tendenserar hos någon linje tycker jag man i alla fall ska ta och stoppa den eller vara väldigt noga vad man parar med! Sen kanske de kan vara jättebra på annat sätt men man ska inte låta det få gå före hälsan, det är oseriöst av en uppfödare anser jag!
Burmässigt tycker jag minsta ytan är 55x40cm som t.ex. en Miniduna för 2-4st individer. De ska ändå kunna gå undan, vara själva mm. som i naturen för jag tror att för liten bur kan leda till att vissa inte kan leva i grupp pga. det.

 

Uppfödare 3: Hamstrarna får Pro Plan Puppy lax och ris. Jag ger Imazos rått- och musblandning och hundmat, sen färskfoder i form av gröt och grönsaker samt pasta och ris. Äggfoder, mjölmask och knäckebröd ger jag med. Jag har inte haft många campbells med diabetes sen jag började ge dessa foder. Jag tror att man kan ge det mesta med måtta om man bara ger en bra bas. Lite majs och ärtor någon gång skadar inte. Mina äter allt möjligt men de älskar sallad och broccoli och paprika dock inte grön. Den brukar ligga kvar. Rivna morötter är poppis och morötter innehåller en del socker med. Jag brukar ta en näve hundfoder och strö runt i buren en gång i veckan. Då får de lite aktivering med. Hundfodret jag ger luktar mycket.

 

Om hund och kattfoder till hamstrar: Varför väljer ni hundfoder t.ex Doggy? Varför inte kattfoder typ Eukanuba? Finns det några fördelar/nackdelar?

Svar: Kattfoder innehåller taurin, detta kan ge ögon samt hudproblem hos gnagare i längden. De bra lite dyrare kattfodren brukar inte ha tillsatt Taurin då de istället innehåller mycket kött. Eukanuba var testvinnare i "bäst i test" för ett par år sedan då de testade kattfoder och hur mkt kött de innehöll så tycker jag är ett bra foder!

 

Om kaninfoder till hamstrar

Rabbit Royal, där är bindningsämnet resterna från sirap, det är inte bra att ge hamstrar. RR är ett bra foder som kan ges till kaniner, speciellt utekaniner när det är kallt ute, även guldhamstrar kan äta det, de är inte lika känsliga för socker.

 

Vad är bäst för hamstrarna; att låta hanen vara kvar i buren och hjälpa honan med kullen eller att låta honan vara själv med ungarna? Vad är för- och nackdelarna med de olika tillvägagångssätten och hur brukar du göra?
 
Uppfödare 1: Både och finns fördelar och nackdelar med båda tillvägagångssätten. Alternativ 1. Stora nackdelen med att låta hanar gå kvar är att honan blir omparad (resulterar i samma genmaterial fler gånger och för täta och kanske för många kullar på honan) fördelen om hanen går kvar är att han hjälper till på olika sätt så att det inte tar lika mkt på honans krafter. Största hjälpen får hon när ungarna öppnat ögonen och börjar utforska omgivningen och när de ska lära sig hur man gör olika saker som tex leta mat och vatten men också andra viktiga saker med flockbeteende osv. Alternativ 2. Stora nackdelen är att honan får sköta allt hela tiden (hon får aldrig vila med risk för stress och utmärgling) fördelen är att hon inte blir omparad och förhoppningsvis får vila innan hon blir parad nästa gång. En stor fördel vid detta alternativ är att uppfödaren och arten får en bredare bas om honan paras med en annan hane nästa gång.

 
Uppfödare 2: Håller med ovan. Jag brukar dock oftast inte låta mina honor paras med en annan hane. Jag går vidare med en dotter. Hanen kan jag ibland para med en annan hona. Jag låter mina honor och hanar flytta med sina avkommor till barnfamiljerna. Då har barnen en lugn och gosig hamster medan ungen mognar. Detta ställer dock krav på god kommunikation med köparna så att man vet hur föräldrar djuren mår.

 

Målet är att få fram så bra sapphire som möjligt. Honan är sapphire pearl med bra typ, något ojämn tippning och ojämn ål. Det finns två hanar att välja mellan. En agouti som är sapphirebärare med mycket bra tippning och ål, bra typ, samt en sapphirehane med okej färg men kort ål och något långt huvud. Vilken hane skulle du välja att para med honan och varför?

Uppfödare 1: Jag skulle välja agoutihanen för hans ål och tippning samt att hans typ är bra, det tycker jag är viktigt att fokusera på.

 

Uppfödare 2: Jag är en av de som tycker att fokus på färgavel är det som ger bäst resultat i slutändan så jag skulle välja att para med sapphirehanen.

 

Uppfödare 3: Det är ett avvägande man måste tänka igenom noga. Hur ser sapphire hanens föräldrar ut? Ser de bra ut så skulle jag ta den hanen och para med. Annars skulle jag para med agouti hanen och hoppas på sapphire avkomma att gå vidare med.
Det man måste tänka på är att det inte bara är just individerna man använder som spelar någon roll, bakgrunden har mycket större roll än själva föräldraindividen. Sen skadar det ju inte att para två djur med bra typ och storlek för att stärka just dessa egenskaper, sen är det ju som så att bara för att man parar med två individer som har bra typ så betyder det inte alltid att avkomman får desamma, föräldrarnas genuppsättningar behöver inte alltid matcha varandra och då blir det lite lätt pannkaka över det hela i generation 1. Det kan man ju jobba med i nästa generation sedan.